I sin insändare den 15 april vill Per Edman (V) få det att låta som att regeringens skattesänkningar är ett slags bidrag till de som redan har mycket. Det är ett märkligt sätt att se på både arbete och rättvisa.
På Gotland vet vi värdet av hårt arbete. Det gäller företagaren som kämpar med ökande kostnader, undersköterskan som tar ett extra pass på lassis, lantbrukaren som jobbar tidiga morgnar och sena kvällar, och alla andra som varje dag går till jobbet och håller ön levande året om.
Men pengar tillhör aldrig staten först, utan de tillhör människor – för det är de som skapar värdet. Den som arbetar, driver företag och betalar skatt ska få behålla mer av sin lön. Det är inte ett bidrag. Människor ska vara fria att forma sina egna liv och ta hand om sin familj – inte finnas till för att försörja staten.
Självklart ska samhället finnas där när livet tar en oväntad vändning. Men det måste alltid löna sig mer att arbeta än att gå på bidrag, för annars försvagas både arbetslinjen och samhällskontraktet. Vi ska inte ha ett samhälle där människor göms och glöms i bidragssystem.
Det verkligt orättvisa är inte att hårt arbetande gotlänningar får behålla lite mer av sina egna pengar. Det orättvisa är när den som sliter och tar ansvar känner att ansträngning inte lönar sig. Där går skiljelinjen i svensk politik.
Jesper Skalberg Karlsson (M)
Riksdagsledamot
Mikael Bladh (M)
Riksdagskandidat